Frihamnen har aldrig varit en renodlad raceträff, utan mest för att ha lite kul. Kolla på mopeder, stunt, umgås, snacka mopeder m.m. Samt att racerakan är enbart på c:a 130m. Men det hindrar inte oss från att ha kul på rakan! Så jag (Rexxy) och Heideken beslöt oss att komma dit med våra racemopeder. Jag packade kärran och bilen redan på Fredagkvällen, så jag kunde komma iväg snabbt på Lördagen. Klockan halv 9 på morgonen lämnade jag Västerås och åkte hem till Heideken som bor i Malmköping, c:a 1 timme ifrån mig och hämtade upp honom. Efter vi lastat på hans hoj siktade vi mot Stockholm! Som var c:a 1½ timme ifrån Malmköping.
(På bild; Precis anlänt till Frihamnen)
Vi anlände till Frihamnen strax före kl 1 (mycket trafik och avstängningar p.g.a tjejmilen), och vi var helt ensamma på plats. Inte en kotte hade dykt upp än. Vi lastade ur hojarna ifrån släpet och ställde upp dem lite fint för uppvisning på parkeringen. Det var riktigt varmt ute då solen stekte på, så vi gick till GoCart-hallen som ligger en c:a 50m bort och köpte oss en varsin kall Coca Cola – det satt fint i värmen!
(På bild; Heidekens och min racerhoj)
Strax före klockan 2 hörde vi tvåtaktsljud en bit bort! Fram med kameran direkt, och i täten av ett stort gäng mopeder ser vi en Svart/lila slider körandes. Föraren av Slidern lärde jag känna på förra Frihamnenträffen i år – föraren är Crippa, en av arrangörerna till Frihamnen. Jag filmar när hela ekipaget anländer, vilket blir en mäktig syn. C:a 100 stycken mopeder kommer inrullande direkt!
Sen träffade jag på Lennart, som även ska tävla med sin Stalker-Ciao. Samt en av hans kompisar Putte, som även ska tävla. Han körde en blå Gilera Stalker, som rör på sig rätt så bra. Då är vi fyra stycken tävlande som anlänt till Frihamnen. Vi väntade oss också två killar till, Sewa och Parden. Två killar som varit väldigt aktiva inom mopeddragracingen förut, men har blivit lite inaktiva. Dock hade dem inte dykt upp än.
(På bild; Lennarts Stalker-Ciao)
Strax därefter ropar en av arrangörerna (Eniro) i megafonen att vi ska samlas. Information för dagen och vad som ska hända. Tydligen ska vi börja med stunt, därefter lite dragrace för alla som vill köra, och sist hyperrace, för oss med rejält vässade maskiner. Så stunten kommer igång rätt så fort, och håller på ett tag. Tror jag även ser några medlemmar ur TSR StuntTeam köra, dem var duktiga på bakhjulet! Det blir dock avbrutet av Farbror Blå efter en liten stund, som inte gillar aktiviteterna vi håller på med – men dem försvinner efter en stund, så vi fortsatte att njuta av träffen!
Äntligen, dragrace! Men först för alla som ville köra, men intresset var dock svagt, ingen vågade ställa upp. Rampfeber kanske? Crippa frågar om vi i hyperracen kan köra, för att försöka locka upp några. Ja, varför inte? På med hjälmen och starta upp hojen! Kör upp till startlinjen där det redan står 4-5 mopeder, som skulle besiktas. Besiktningen utfördes av Lennart. Det som först och främst kollas under besiktningen är att ingenting glappar. Hjulen ska inte glappa, styrlagret ska absolut inte glappa. Och det viktigaste, bromsarna ska funka bra! Både fram och bak. Min hoj gick igenom utan problem och det var bara att varmköra motorn. Heidekens hoj gick också igenom, så han stod nu bredvid mig i väntan på att få köra iväg.
(På bild; Heideken och Jag i väntan på att få köra)
Ja, dags att köra! Jag får Heideken som motståndare, så vi ställer oss på startlinjen och inväntar tecken på att få köra iväg. Startern är Eniro, som kommunicerar med två andra killar nere vid mållinjen. Dom ger klartecken att inga bilar är på ingång, att det är grönt att köra.
Eniro lyfter armarna och både jag och Heideken börjar varva upp våra motorer. Adrenalinet börjar nu pumpa runt, i väntan på att få köra iväg! Dem få sekunderna känns som minuter… Men till slut! Eniro sänker armarna och jag drar full gas och släpper kopplingen direkt! Jag känner när wheeliebaren dunkar till i backen och moppen börjar driva framåt! Känner direkt att hojen börjar dra åt sidan, och jag drar av på gasen för att återfå en del kontroll. När jag återfått kontrollen drar jag full gas igen, och 2:an åker i sekunden efter! Känner åter igen att wheeliebaren dunkar i backen, men nu går det rakt! Slänger i 3:an och moppen bara skjuter iväg som en kanon. 4:an åker i strax därefter, och sedan 5:an. Mållinjen paseras och jag drar av på gasen. Vann jag? Börjar bromsa och kollar bakåt. Jodå, Heideken var bakom mig och vinsten var min!
(På bild; Hojen går åt sidan och jag förlorar kontrollen för 1 sekund)
Nöjd åt min vinst, åker jag tillbaka till starten. För att göra ännu en repa. Ser då Lennart står där i väntan på att få köra, nu ska vi köra ifrån honom igen! Jag körde ifrån honom på Frihamnen Maraton-träffen som ägde rum i våras, så han var nog sugen på revansch. Då han har liknande setup som mig, går hans hoj bra!
Vår tur att köra, så vi ställer oss på startlinjen. Eniro höjer armarna och vi börjar varva upp motorerna. Adrenalinet börjar åter igen pumpa och sekunder blir till minuter! Armarna sjunker och PANG! Kopplingen släpps fort och moppen skjuter iväg som ett kanonskott. Känner direkt att jag fick en kanonstart, då jag kunde slänga i 2:an direkt utan att dra av på gasen. 3:an åker, och sen 4:an. 5;an åker i före mål och jag seglar förbi mållinjen. Fick han sin revansch? Nix! Lennart låg bakom mig och han ser helt förvånad ut! ”Fan vad bra start du fick!” sa han. Jag kunde inte mer än att hålla med. Starten var riktigt bra och jag kunde lägga till ännu en vinst på mina meriter.
Ja, men då kör vi lite till tänkte jag. Åkte upp till startlinjen och mötte en okänd kille. Ingen hypertrim, så vinsten gick direkt till mig. Startlinjen igen, och bredvid mig står då Putte. Han ber mig starta på 2:ans växel, så han får en chans att vinna. Men nä, vi håller inte på med välgörenhet, eller? Så jag drar iväg på 1:an. Dock fick jag en fruktansvärd start, så han kom jämte mig vid starten. Jag hade dock lite mer effekt än honom, så han försvann rätt så fort bakom mig.
Racet efter det blev det åter igen mot Heideken. Men nu hände det spännande saker! Efter mållinjen började min hoj låta fruktansvärt mycket. Det visade sig att stingen hade gått av vid baffeln, och ljuddämparen sitter fast i andra ändan av stingern. Således hade jag nu ingen ljuddämpning på motorn – ajdå! Förstod direkt att motorn skulle gå sämre utav det. Då stingern bygger upp ett mottryck i pipan för att öka värmen av avgaserna, så kommer värmen minska utan stingern. Och ju varmare avgaser, ju mer effekt. Till en viss gräns.
Det märkte jag direkt när jag körde mot Heideken igen. Motorn ville inte varva lika mycket, och det kändes att den var slöare! Extra knepigt var det också att se alla med fingrarna i öronen när jag körde. Den lät ju fruktansvärt högt! Vinsten gick iallafall till mig. Så han måste nog börja trimma sin hoj lite mer.
Parden och Sewa hade dykt upp under stuntingen, så vi var då sex personer som skulle tävla. Lennart drog Sewa, och strax efter det drog Sewa Lennart. Bara med någon meter. Så teoretiskt borde jag vinna mot Sewa också, då jag slog Lennart med många meter. Jag körde tyvärr inte mot Sewa, men Parden fick jag köra mot!
Jag har hört en hel del om Parden. Att han var jäkligt duktig på att köra växlat och trimma motorer. Så nu fick jag en riktig utmaning! Men med en avbruten stinger, såg jag ingen vinstchans. Men jag ville försöka! Vi ställe oss på startlinjen, och vi körde iväg! Såg direkt i ögonvrån att jag tog honom i starten! Då var det bara hålla honom bakom mig resten av vägen. Växlarna flög i en efter en, och mållinjen korsades. Så, tog jag hem vinsten?
(På bild; Jag kör mot Parden)
Japp, jag tog honom! Med en motor som inte ens presterade fullt ut. Då kände jag mig riktigt glad!
Efter det ville jag inte köra mer. Då jag saknade ljuddämpare, väckte jag halva Stockholm. Så i respekt för andra på träffen, och dem i omgivningen, ställde jag hojen på parkeringen, och den fick sedan stå där resten av träffen.
Hur gick det för Heideken då? Då jag själv körde såg jag inte mycket av hans race. Men vad han sa tog han nästan Lennart, vilket är rätt så bra. Lennart kör en R/T 70cc Scooter, medans Heideken kör en Dt50mx motor med en filad 63cc. Så nästa år, får Lennart akta sig. Annars blir han ifrånkörd av en gammelmotor!
// Rexxy
