I detta reportage så kan du läsa om dom olika drivmedel som körs på idag.
ETANOL
Etanol körs inte många mopeder med och ingen har etanoldrift som orginalutförande utan det är enbart konvererade mopeder som har det. etanol är mycket billigare än bensin att köpa in och det skiljer några kronor per liter faktiskt.
Etanol kan användas i kolvmotorer på samma sätt som bensin. Nästan all bensin som säljs i Sverige innehåller 5 volymprocent etanol. Det utgör ungefär 340 000 mkubikmeter etanol som förbrukas i vanliga bensinfordon.
I mycket mindre skala används också en blandning av etanol och bensin, så kallad E85. Eftersom etanol har ett högre oktantal än bensin (104 ron) och brinner långsammare kan motorn få en högre verkningsgrad än vid bensindrift. Etanol har ett mindre energivärde per liter än bensin.
Etanol ger renare avgaser än bensin eftersom den inte innehåller svavel eller cykliska kolväten, till exempel bensen. Inget sot bildas i en etanolmotor eftersom det vid ofullständig förbränning endast bildas acetaldehyd och en mycket liten mängd formaldehyd.
Den allra största andelen (cirka 90 %) av de oförbrända ämnena är dock ren etanol som även finns med i det naturliga kretsloppet och därför i dessa sammanhang är försumbart. Bilar som kan köras på både bensin och etanol (E85) kallas FFV vilket står för Flexi Fuel Vehicle.
Det är möjligt att konvertera bensinbilar till att gå på etanol. Detta går även göra på mopeder om man har kunskap.
BENSIN
Bensin är det vanligaste drivmedlet idag och körs på alla mopeder orginal. Bensin har på några år höjts från under 10kr litern till nu över 12kr på vissa ställen och ibland även mer.
Bensin är en blandning av flytande kolväten med 3 till 12 kolatomer vanligen tillverkad från råolja. Det är dock möjligt att tillverka bensin från andra källor såsom naturgas, kol eller biomassa. Bensin är inte strikt kemiskt definierat utan är ett handelsnamn för ett petroleumdestillat som består av över 500 olika kolväten. Alla dessa kolväten kan indelas i grupper där de vanligaste och en typisk sammansättning är; n-paraffiner (15%), iso-paraffiner (30%), cycloparaffiner (12%), aromater (35%) och olefiner (8%). Utöver detta innehåller bensin även olika tillsatsmedel; dessa är vanligen avsedda att motverka åldring (stabiliserare), korrosion (anti-korrosion) och beläggningar i motor och bränslesystem.
Bensinens komponenter tillverkas med flera olika processer och de olika komponenterna blandas sedan i önskade proportioner för att få en slutprodukt med önskade egenskaper. Dessa processer inkluderar katalytisk krackning, hydrokrackning, isomerisation, reformning och alkylering. Rena destillat kan också utgöra en del av bensinen, ensamma så har de dock för lågt oktantal. Processerna utvecklas också hela tiden för att bland annat reducera innehållet av giftiga kolväten.
Förr innehöll bensin alkylbly för att höja oktantalet. En bieffekt var att det motverkade "valve seat recession"; mikrosvetsning av ventil och säte. Alkylbly, dvs tetraetylbly eller tetrametylbly användes tillsammans med etylendibromid och etylendiklorid (kallade "scavengers") för att undvika blybeläggningar i motorn. Numera innehåller bensin inte bly; det och att de flesta moderna bilar har toppar av aluminium är anledningen till att härdade, lösa ventilsäten numera används. I äldre bilar utan härdade ventilsäten måste blyersättning, vanligen kalium, tillsättas bränslet. När blyet fasades ut, något som var nödvändigt för att den katalytiska avgasreningen skulle fungera, kompenserades detta genom att innehållet av kolväten med höga oktantal, exempelvis aromater, ökades. Tidigare hade bensinbolagen mest fokuserat på processer med vilka kolväten som hade god blyrespons kunde framställas.
Den absolut största användningen av bensin är som bränsle i mindre motorer (från några få upp till några tusen kilowatt) i mopeder, motorcyklar, personbilar och propellerflygplan. Den bensin som används för framdrivning av propellerplan skiljer sig dock något från den motorbensin vi använder till andra fordon. Vanligen så har flygbensinen ett högre oktantal och en något annorlunda sammansättning. I flygbensin så är fortfarande alkylbly en vanlig tillsats och bränslet består till stor del av alkylat vilka har god blyrespons. Före ottomotorns genombrott användes bensin till fläckborttagning, avlusning, lampolja mm. Bensin har ett nettoenergiinnehåll på cirka 43 MJ/kg (megajoule/kilogram); variationer förekommer dock.
Idag är det vanligt att bensinen som säljs innehåller upp till 5% etanol för att minska åtgången på olja och utsläppen av fossil koldioxid. Bensin får för tillfället innehålla max 5% etanol eller 3% metanol med stabiliseringsmedel enligt SS155422 vilket är den standard som reglerar innehåll och egenskaper för bensin av miljöklass för motorfordon i Sverige. Flera biltillverkare godkänner dock upp till 10% etanol i bensinen.
DIESEL
Inga mopeder körs med diesel utan dom körs enbart på bensin om dom itne blivit konvererade till etanol. Dock körs mopedbilar ofta med diesel för att gå billigt. Diesel var förr i tiden alltid mycket billigare än vanlig bensin men nu kostar diesel nästan lika mycket efter alla höjningar men en diesel drar mindre bränsle än ett bensindrivet fordon så man tjänar på diesel ändå om man ser det rent pengamässigt.
Dieselolja (ofta enbart diesel), lätt brännolja, uppkallad efter motorkonstruktören Rudolf Diesel och avsedd som bränsle för mindre, högvarviga dieselmotorer. Den består huvudsakligen av kolväten med mellan 10 och 22 kolatomer. Dieselolja har oftast ett cetantal av minst 45 och tillverkas för det mesta med petroleum som råvara.
De kolväten som förekommer i dieselolja måste uppfylla vissa tekniska krav för att kunna fungera bra i en dieselmotor. Dessa krav är reglerade i så kallade tekniska standarder. Det finns flera olika standarder runt om i världen. De största och mest accepterade standarderna för dieselolja är EN 590, som är EU-ländernas standard för dieselolja, och ASTM D 975 som är USA:s standard för dieselolja. Dessutom finns flera mindre standarder för dieselolja, till exempel den svenska standarden SS 15 54 35.
Anledningen till att det finns flera olika standarder beror på att olika länder har olika uppfattning om vilka egenskaper hos dieselolja som är önskvärda respektive icke önskvärda. Exempelvis tillåter USA:s standard ett cetantal på lägst 38, medan EU-områdets standard tillåter ett cetantal på lägst 47. Standarderna revideras regelbundet med några års mellanrum.
Dieselolja består av kolväten som innehåller cirka 10 till 20 kolatomer. Kolvätena i dieselolja är tyngre än kolvätena i bensin och fotogen (jetbränsle), men lättare än kolvätena i tung eldningsolja och bunkerolja till fartyg eller asfalt. Dieselolja har ett kokpunktsintervall mellan 160 och 360 grader celsius. Viskositeten är mellan ca 1,8 och 4,0 cSt. Cetantalet är mellan 38 och 60 beroende på standard. Cetantalet är ett mått på hur dieseloljan självantänder genom kompression i en dieselmotor. Ju bättre kompressionständning, desto bättre cetantal. Energiinnehållet (effektiva värmevärdet) är normalt mellan ca 40 till 44 MJ/kg. Cetantalet i diesel kan höjas genom att tillsätta petroleumdestillat.
Olika kolväten ger olika egenskaper till dieselolja:
Aromater ger ett högt energiinnehåll, men de har ett lågt cetantal, och ger sämre tändning och med ökad mängd av sotpartiklar och NOx i avgaserna. Aromater bidrar också till att både partiklar och gasformiga kolväten i avgaserna blir giftigare. Kolväten som innehåller svavel ger inget särskilt tekniskt, men det kostar att ta bort dem från drivmedel som till exempel dieselolja. Svavel i dieselolja ger dieselavgaser med svaveloxider, SO2 och SO3. Olefiner eller alkener har låga till måttliga cetantal, och kan endast i begränsad utsträckning användas i dieselolja. Naftener eller cykliska alkaner ger ganska goda tekniska egenskaper till dieselolja, och de ger relativt rena avgaser. Paraffiner eller alkaner ger renast dieselavgaser, om de är raka eller lätt grenade och har ett högt cetantal. De är dock dyrare att framställa.
Även modifierade vegetabiliska oljor som till exempel rapsmetylester (RME) som går att framställa ur biomassa, kan användas i dieselolja.
Dieselolja går även att framställa syntetiskt ur syntesgas. Syntesgas är en blandning av kolmonoxid (CO) och vätgas (H2). Syntesgas i sin tur kan framställas ur allting som innehåller energi och grundämnet kol, till exempel naturgas och metan, stenkol, brunkol, biomassa som flis och pellets, avfall, oljeskiffer, tjärsand. Syntetisk dieselolja är svavelfri och har oftast låg halt av aromater och naftener. Tillverkningsprocesser för syntetisk dieselolja kallas bl.a. för Fischer-Tropsch-processen(FT), Gas-To-Liquids(GTL), Biomass-To-Liquids(BTL).
Källa: wikipedia samt egen fakta
Hoppas ni lärde er något !
Robin "ProTeam"
